12 september 2011

Hanna, huset, hunden

Ska jag vara helt ärlig så tyckte jag inte att boken om Hanna var en speciellt bra barnbok. Den hade mörka och skrämmande bilder och jag hade nog inte gillat den som liten. Historien i sig var också väldigt förvirrande och svår att tolka. Jag greppade någon egen teori efter att vi hade diskuterat boken och olika meningar med den ett tag.

Personligen har jag svårt att förstå hur barnböcker skulle handla om något större än de redan gör, eftersom att det kan vara svårt för ett litet barn att tolka böcker som handlar om relationer, död eller andra saker som ses som "vuxen ämnen".

Min tolkning av boken var att den handlade om ett förhållande, ett förhållande som var på väg att sina ut. Hanna var ledsen av att hennes man alltid kom och gick, han hade brydde sig inte tillräckligt mycket och han var inte tillräckligt uppmärksam. Hela förhållandet var på hans villkor. Till sist klarar inte Hanna mer så hon säger ifrån, hon träffar många intressanta människor istället för sin man, hon får bättre självförtroende och mer civilkurage. Hennes man kommer tillbaka till henne när hon har blivit starkare och de börjar träffas igen, men den här gången är det inte på hans villkor utan de är mer jämlika och lyckliga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar